I slutet av februari hölls ännu en session i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC). Redan på förhand fanns god kännedom om att ett nytt coronavirus svävade runt i luftrummen världen. Världshälsoorganisationen WHO, som också har ett högkvarter placerat i Genève, höll dagliga presskonferenser.
Vid den här tidpunkten var Sveriges smittskyddsepidemiolog fortfarande okänd, medan WHO-chefen Tedros Adhanom seglade upp som mer framträdande. Det denne just då hade att rapportera om var viktigare än vad självaste FN:s generalsekreterare, som fanns i staden för invigningen av MR-rådets session hade att komma med. Det där med mänskliga rättigheter hade ju alla hört förut.
Under veckan i Genève kom det första rapporterade fallet av coronasmitta i staden. En ung dataspecialist hade varit på en mässa i Italien och kom hem med sjukdomssymtom. Det hade börjat.
I nyhetssändningarna stod det klart att läget i norra Italien förvärrades mycket hastigt. I Iran insjuknade och dog en minister och det var tydligt att landet dolde sanningen om hur illa landet redan då hade drabbats av viruset. Att landet har en omfattande handel och stort utbyte med Wuhan, den värst drabbade delen av Kina, var i det här fallet fatalt. Även i Lombardiet var det handelskontakter med Kina sm gav en ohejdad och blixtsnabb spridning.
I Genève hördes på stadens gator orden ”corona” och ”covid” allt oftare. Någon dag senare beslutades att bilsalongen, en tilldragelse som lockar tiotusentals besökare från hela världen, nu hastigt skulle ställas in.
Vid hemkomsten till Sverige i slutet av februari var det bara att landa i den nya verkligheten med viruset. Ressuget var också som bortblåst. Nu gällde andra prioriteringar. Den 11 mars kom WHO med pandemibeskedet. Dagen efter beslutades att sessionen i MR-rådet skulle avbrytas.
Det gick i det här läget inte att överblicka vilka konsekvenser sjukdomen skulle få för enskilda, samhällen, länder, världen. Nu vet vi mer. Ett halvår senare har många, många världen över mist en anhörig som fått sjukdomen. Och detta är långt ifrån över.
Läs reportaget från Genève i Amnesty Press.
Svenska